Att drivas av lust eller av vanans makt- det är frågan det…

Alarmhelvetet ringer, morgonen är tidig och regnet smattrar mot rutan…att drivas av lust eller av vanans makt är i det läget avgörande för fortsättningen av dagen skulle jag vilja påstå.

Jag är långt ifrån en morgonpigg jävel som hoppar upp ur sängen och highfivar hela världen på morgonkvisten, men jag har den goda vanan att inleda mina dagar med träning och då innebär det allt som oftast att de tvingas inledas något tidigare än vad jag har lust till.

Det snackas så förtvivlat mycket om rörelsglädje och att man ska se till att ha roligt och drivas av lust när det handlar om att få träning till att bli något man ägnar sig åt regelbundet men jag vet inte jag…

Alltså jag skulle ljuga om jag påstod att det alltid är lusten till att träna som får mig till att få fart på kroppen. Och då ska det tilläggas att jag älskar verkligen att träna. Jag älskar det nåt så vida pass att jag helst gör det flera gånger varje dag. Jag är ju en sån som tränar liksom, rätt mycket dessutom.

Då kanske någon har otur och tänker – ”Vad springer människan ifrån? Det kan ju inte vara sunt att hålla på så där och nu erkänner hon ju att hon inte har lust till att ens. Ångest, ja det måste ju vara ångest och besatthet..”

Nähäddu glade soffnötare så är det icke! På det här viset är det däremot –

Ibland är det ren och skär lust som driver en. Från början till slut är det pure plesure. Händer inte jätteofta ska väl tilläggas, för är det träning vi snackar om är det sånt som avser att förbättra oss i något avseende och det kräfva ansträngning och sånt smärtar. Har man turen och är lagd åt det hållet är det dock en smärta som förknippas med både lust, glädje och tillfredställelse.

Ibland är det helt enkelt vanans makt som driver. Man tränar för att men är en sån som tränar. Det är en lika viktig och självklar del av livet som den dagliga hygienen och inget man förhandlar bort pga regn eller en alldeles för bekväm extra stund i sänghalmen.

Om man låter det sistnämnda skälet segra kommer förvånansvärt ofta resultera i att man får det försnämnda på köpet. Ja, det fräna med goda vanor är att de i 99 falla v 100 (om inte mer) alltid för något lustfullt med sig.

Det förutsätter dock att man har etablerat vanan… Hur i hela friden gör en det då? Håll i er, för här kommer mitt bästa tips ever –

Känn inte efter så förtvivlat!

När alarmhelvetet tjuter på morgonkvisten eller när regnet piskar och soffmys, doftljus och cupcakes eller ens råååfooodbollar lockar – Känn. Inte. Efter. Fråga inte dig själv en massa frågor, svaren är sällan speciellt smarta i alla fall i de lägena. Börja inte förhandla med dig själv, utan gör enligt plan och etablera den goda vanan först och främst. Då kommer lusten. I promise…

//Carolin Helt, Int Lic PT och full av lust till goda vanor

Ps. Ja, nu kommer det väl nån Kalle Redig här och vill påpeka att ”det ena måste väl inte utesluta det andra. Man kan väl få soffmysa och doftljusa också faktiskt?” Jamen absolut, alla får gör preciiiiis som alla vill men ytterst få verkar behöva upplysas om det lustfulla i just det.