Att ångra sig är inte ångest…

Såg ni fantastiska Kalle Zackari Wahlström på Nyhetsmorgon i torsdags? Han var där för att tipsa om hur vi får våra barn att röra på sig mer. Första frågan han fick var dock om han inte blev ”övertränad” när han tränade två gånger om dagen på semestern. Svaret han gav var så underbart bra!

Han jämförde varningar om överträning med varningarna man fick som barn ”akta er för kvicksand!!” otäckt med kvicksand alltså, men sen märker man som vuxen att kvicksand inte är något stort problem. Visst finns det och är farligt men inte något de allra flesta av oss behöver oroa oss över, kvicksand – överträning, en väldigt bra jämförelse. Se hela klippet här.

Att vara målmedveten, disciplinerad och hängiven i sin träning är inte på något sätt osunt. Det gamla uttrycket  ”det enda träningspass man ångrar är det som inte blev av” är sant.

Tränar gör man för att man mår så rackarns bra av det. Klart man ångrar när det inte blir av. Konstigt vore det väl annars?

Ibland kan tillfällig lättja göra att planerade pass inte blir av. Klart man ångrar det, kanske till och med får dåligt samvete över bortslarvat pass. Dåligt samvete är också en drivkraft om än en trist sådan..

Att få ångest på grund av uteblivna träningspass där orsaken är sjukdom eller skada är något helt annat. Då har man passerat gränsen för vad som är sunt och har ett problem som måste åtgärdas. Psykisk ohälsa springer man inte ifrån, det är dags att söka hjälp av de som är proffs på området.

Att känna olust för att man inte kan göra det man gillar allra bäst är inte ångest. Den som verkligen har haft ångest vet skillnaden.

Att träna när man är sjuk är ett big NONO. Det finns inga förtjänster att träna när man är krasslig, även om man ”tar det lite lugnt”.

Det enda man gör är att förlänga tiden för tillfrisknande och det tar bara ännu längre tid innan man kan köra fullt ut igen.

Samma sak om du är skadad. Se skadan som ett sätt att vidga dina vyer och pröva alternativa träningsformer. I de allra flesta fall är rörelse av något slag bara av godo. Att tejpa ihop kroppen och försöka köra på som vanligt- då tar man varken sin egen träning eller hälsa på allvar.

Att träna mycket och hårt kräver en sund kosthållning, mycket och bra mat. Att träna mycket och hårt kräver återhämtning, sömn, vila och ett ostressat sinne.

Är du ofta trött, krasslig eller skadad? Har du svårt att behålla en sund vikt?

Då är dags att se över –

  • träningsupplägget – är det för tufft eller för ensidigt?
  • kosthållningen- äter du för lite eller för ensidigt?
  • återhämtningen- sover du för lite? stressar för mycket? behöver du fler vilodagar?

 

Som icke elitidrottare är det ju en hel del annat än träning som ska fungera i livet. Det kanske inte  är träningsdosen som är för stor i sig men för dig och din livssituation fungerar det helt enkelt inte.  Vad är lagom för dig. Lagom är en väldigt subjektiv beskrivning. Lagom är olika för alla. Hitta ditt lagom.

Det stora folkhälsoproblemet är dock knappast att vi tränar för mycket eller att vi är för måna om att äta nyttigt.

Trots det finns de som anser att det råder hälsohets och passar man inte in i någon annans bedömning av lagom blir man lätt ifrågasatt.

Att kritisera de som har god träningsdisciplin, verkar ofta vara helt okej. De som sköter sin kropp och är noga med vad de stoppar i sig får ofta  slängt på sig att  det skulle vara ett sjukligt beteende eller att personen i fråga genomgår någon form av kris.

De allra flesta som njuter av träningsglädje har mycket god koll på vad de håller på med, de är hängivna, disciplinerade och målmedvetna. De mår bra och gör saker de njuter av.

 

Frågan är vad det är som driver kritikerna?

//Carolin Helt, Int Lic PT som sällan ångrar något alls..

Kommentarsfunktionen är avstängd.