Äta lunch på stan- frågorna som uppstår..

På grund av rörigt hem (lite tapetserande och målning) samt lathet och lättja har det blivit en hel del lunchätande på stan. Jag har gjort vissa noteringar….

Det är inte helt lätt att leva enligt mitt motto – Ät MAT håll käften när man äter ute. Man får ju knappt ingen. MAT  alltså. Jag förstår plötsligt otyget med bröd till maten. Man blir ju inte mätt?
En liiiiten ynklig laxabit med några små potatisar till. Man räddas av salladsbordet när ett sånt finns att tillgå. Men där har man då sett till att styra intaget av det gröna genom att tillhandahålla småsmå assietter att äta på.
Åt på ett av stans bättre fik, eller vi trodde det för de färdiga mackorna, bullarna och kakorna var gigantiska. Brorsan beställde paj, jag tog bara kaffe då jag just ätit frukost (åt frukost som en tonåring, typ 12-13, det sker allt som oftast på semestern ?) Han fick så att säga ”provsmaka” på jättegod paj. Pajbiten var nog ta mig tusan mindre än kanelbullarna. Märkligt. Eller kanske inte.

Det kanske är meningen att man ska komplettera den lilla lättlunchen med kanelbulle??

Är det bara jag som är stor i maten och därmed har ett obefintligt sug efter bakverk?

Eller är det bara så att när maten är hyfsat bra som den är så förtvivlat snålt tilltagen?

Väljer man lax, vegetarisk paj eller en sallad så förväntas man dessutom äta lite?
För mig veterligen har pizzorna inte blivit mindre till storleken, de kanske följer kanelbullarnas och muffinsarnas utveckling?
Ni märker, jag har så många frågor här. Upplys mig, den som vet!

Tog för övrigt nytt 50-burpees-på-raken-rekord igår. 2 min och 38 sekunder. Jag lider således icke av någon akut nöd.
Brorsan tog inget burpeesrekord. Han körde sin första Ironman -1,9 km simning, 9mil cykling och 2,1 mil löpning på 5:07:38. Det går ingen nöd på honom heller skulle jag vilja påstå…

//Carolin Helt Int Lic PT med kärlek till MAT