Ät MAT håll käften

Det här med vad vi väljer att stoppa i munnen är ett känsligt ämne. Få saker provocerar så mycket som detta ämne. Rätt märkligt ändå, det är ju bara mat eller?..

Lyssnade på radion på väg till jobbet idag, på Ekot får man höra följande –

Forskning kring den så kallade LCHF-dieten har visat sig vara känslig. När en doktorsavhandling i ämnet nyligen skulle presenteras i Västerås hade kommentarerna på nätet och i mejl innan varit så hätska att man hade väktare på plats.

Alltså, vad ska man säga om detta? Ska man inte kunna presentera forskningsresultat utan att bli hotad pga att resultaten inte passar en och annan? Vad sa egentligen människan som kunde provocera så vida pass kan man ju undra?

Doktorand Lisa Söderström, som numera är doktor i medicinsk vetenskap redovisade en delstudie i avhandlingen som visade att ett högt energiintag av fett tidigare i livet ledde till framtida risk för undernäring.

Alltså, hon förespråkar ju varken pedofili eller djurplågeri.. Hon redovisar bara forskning som visar att vi kanske ska se till att ge våra barn en allsidig kost.

Är det inte LCHFare som är aggressiva så är det motpolen veganerna som är det. Är det inte lite märkligt ändå, att identifiera sig så med vad man väljer att äta. Vad kallar man sig när man bara inte äter skitmat?

”Hej, jag heter Carolin och jag är antiskitmatare”

Men vet ni vad – kroppen bryr sig faktiskt inte ett dugg om vad vi kallar maten vi äter. Den bryr sig bara om vad maten innehåller för näring…

Ska man  fokusera på vad som är den stora boven i ohälsodramat så är det inte om folk väljer att äta pasta,  vägrar äta allt som har ögon (finns givetvis olika skäl till att inte äta kött men går inte in på det nu) eller väljer grädde framför kvarg. Det handlar nog inte ens om att undvika det ”dolda” sockret, det handlar om att skippa den helt uppenbara skitmaten.

Nedanstående bild har jag lånat från Träna Styrkas facebooksida, den visar hur amerikanarna väljer att äta. Vi är ofta inte så förtvivlat långt efter även om vi faktiskt har bättrat oss. ”Bara” drygt 14kg godis per person och år jämfört med drygt 17kg för några år sedan. Även läskkonsumtionen har minskat något. Fortfarande på tok för mycket dock.

Men vi vill ju så förtvivlat gärna snöa in på detaljer. Skylla överviktskilona efter semestern på all vattenmelon vi åt och totalt glömma bort glassen och rosévinet.

Jag har säkert skrivit om detta förut, en händelse som jag brukar berätta om som ett bra eller rättare dåligt,  exempel på hur fel många i övrigt normalbegåvande människor tänker.

Jag var med i ett kvinnligt nätverk för några år sedan. Vi brukade träffas en gång i månaden, lyssna på en föreläsning och äta lunch. När det var dags att beställa dricka till lunchen så säger hela raden av kvinnor mittemot mig

”INGEN potatis till min fisk. Jag håller ner på kolhydraterna. Mår inte riktigt väl av det”

Det blir av någon anledning alltid lite krystad stämning runt mig vid sådana tillställningar. Jag fick min potatis och åt den utan några som helst problem. Men sen ser ni, då kommer de in med en liten dessert.

En jordgubbsbakelse med sockerkaksbotten, sylt och vaniljkräm. Ingen säger ”Nej tack” till den. INGEN.

Utom jag då förstås, jag är ju facit. Men hallå?! Vad hände nu med de där kolhydraterna de inte mådde väl av? Räknas de inte om de kommer förpackade som bakelse? Men det är klart, de var väl tvungna att unna sig nåt då de satt där lite småhungriga efter sin potatislösa lunch.

Sila mygg och svälja kameler – det är vi bra på. Lägg av med det, please. Och hata inte så förtvivlat. Det mår vi inte heller nåt vidare väl av.

//Carolin Helt, Int Lic PT & Kostrådgivare #ätmathållkäften

PS. Läs boken ”Skitmat – vad är det, varför det gör dig fet och varför du fortsätter äta av det” av Jacob Gudiol