1.Förnekelse..

Jag har lidit fullständig bloggtorka ett tag, har liksom fått värka fram varenda inlägg. Vad det berott på har jag listat ut – jag har det helt enkelt för bra. Jag har varken blivit provocerad, kränkt eller ens lite ilsk i frågor som rör det vi här på PT På Riktigt ägnar oss åt. Antingen har omgivning börjar göra som tesagt eller flytt fältet. Då är det ju väldigt bra att jag titt som tätt får ge mig ut i människobyn och prata med befolkningen där och liksom få lite ved till brasan så att säga… 

I veckan som var fick jag förmånen att friskvårdsinspirera friskvårdsinspiratörer. Det fina med att föreläsa för ett sånt gäng är ju att de redan är frälsta så att säga. Men de förväntas ju inspirera andra som inte är det. 

Att det här med quick fix inte funkar det vet ju alla egentligen och ändå är det kanske det som är det svåraste att få ur folks tänkande. Jojobantning är alla tiders trend, den gäller varje år och helst flera gånger varje år. 

Vad som inte är riktigt lika lätt att sälja in är en bestående livsstilsförändring. Man brukar prata om att det är 5 olika faser som ska genomgås för att förändringen ska bli permanent. 

Lisa tyckte jag skulle göra en följetong av de här faserna nu när jag är så här oprovocerad och tja, nöjd. Så jag tänker ta det från början och upp fas nr 1 lite närmare idag- 

1.Förnekelsefasen-

De här människorna kommer aldrig självmant att ta kontakt med en sån som mig. De ser nämligen inga skäl till att göra någon som helst förändring vad gäller motions- eller kostvanor. De är dom som sitter längst bak i lokalen med armarna i kors, inte sällan medelålders män, när chefen bjudit in mig till att föreläsa. De är sjukt svåra att nå fram till. Det krävs många och sakliga bevis och sällan räcker ens det. De fnyser åt studier och nya rön, klappar sig förnöjt på buken och kallar det pondus. Oftast krävs det att nåt brutalt händer dom eller någon i deras närhet. Tjat funkar inte. Det är nog lite med dom som med det lilla livet jag har därhemma, han tycker att jag är lite som ett EKG- det är först när de rytmiska pipen slutar som man hör nåt. Tja, att tiga och låta sina egna handlingar tala kan vara det mest effektiva, även om det tar tid. De måste nämligen tro att idén var deras egen. 

På något sätt dessa människor ett rätt gott (om än onödigt kort)liv i all sin dumhet. De har inget dåligt samvete, ingen oro eller ångest. De tänker aldrig ”jag borde ju egentligen, men…”

Gänget i den fasen – Begrundande- tar jag upp nästa gång..

Heppåer!

/Carolin Helt, Int Lic PT som har lite för bra omgivning just nu..

Kommentarsfunktionen är avstängd.